Stockholm, Sverige. Hur går det till när något alldeles nytt uppstår? Kan vi ens förstå att det har hänt? Eller passerar det obemärkt samtiden, så att dess förtjänst framgår först vid tillbakablickar?
Arkitekter har, genom arkitektur, förmågan att föreställa sig alternativa framtider, men det är först när dessa formuleras ihop med föreställningar av genomförandeprocesser som möjligheterna för visionerna att bli verklighet uppstår.
När arkitekturidéer leder en genomförandeprocess innebär det mycket sällan i svenskt sammanhang att man vågar utmana etablerade lösningar och ge sig ut på ny mark. Det blir som att idéerna, fångna i en tryckkokare, bubblar utan att hitta ut. Men i det nyligen invigda Wisdome, en tillbyggnad till Tekniska museet, sprängdes säkerhetsventilen. Idéerna ångade ut fria, byggnaden som arkitekterna Elding Oscarson hade föreställt sig tillsammans med ingenjören Florian Kosche fångade passionen hos schweiziska snickare och ingenjörer som vågade skapa den tekniska lösningen och detaljeringen.
Byggnaden, som skulle infogas respektfullt i sitt sammanhang, består av en väderskyddad hall och en projektionssal för en omslutande 3D-bioupplevelse med senaste teknologi. Dess form anpassades till såväl stränga detaljplanebestämmelser som invändiga funktionskrav och resulterade i ett invändigt sfäriskt skal för biosalongen samt ett omslutande friformat tak som landar på helglasade ytterväggar och förlänger rumsupplevelsen ut i museets innergård. Arkitekterna föreslog en skalstruktur av trä som utgår från principen om »gridshell«. Strukturen består av ett böljande rutnätssystem i fem lager av träbalkar som når en spännvidd på 48 meter utan pelare. Även om det är en strukturell typologi som undersökts tidigare av till exempel Frei Otto i hans banbrytande Multihall i Mannheim 1975 finns det inte föregångare i Sverige i samma skala och funktion, men däremot mindre exempel som exempelvis paviljongen Portalen i Hageby, Norrköping, skapad av Map19 Barcelona, ett projekt av relativt sett mindre komplexitet.
Som besökare vill jag tacka Tekniska museet för att ha drivit projektet i mål, tacka arkitekterna, ingenjörerna, industrin genom träleverantören Stora Enso, trätillverkarna, konstruktörerna och hantverkarna från Blumer-Lehmann, för att med sin kollektiva gärning inte bara ha skapat ett unikt hus, utan också breddat gränserna för vad som är möjligt.
Gå dit, erfar med din kropp och inspireras av detta sällsynta verk som, mot förmodan, har både skapats och byggts i vår huvudstad. Det visar vad som krävs för att driva utveckling i vårt fält: en idédriven, kunnig, passionerad och djärv kollektiv insats.
Detta är en krönika. Ståndpunkter i texten är skribentens egna.